Triumfens ögonblick

(1981)

utsträcker skoladministrationen, bara han upprätthåller vad de anser vara korrekt gentlemannamässig decorum, vilket inte alltid är fallet i deras ögon. Född i Kina, son till kristna missionärer, är Eric, en skotte, en hängiven medlem av Skotska kyrkan som så småningom vill återvända till det missionärsarbetet. Han ser löpandet som en win-win-situation eftersom ryktet om att vara snabb ger honom ytterligare en möjlighet att sprida Guds ord, samtidigt som han ser sin snabbhet som en gåva från Gud, och han vill springa för att ära Gud och den gåvan. Denna syn stämmer inte väl överens med hans syster, Jennie Liddell, som ser hans löpande som något som bara tar tid från hans arbete för Gud.

Harolds och Erics liv korsas i nationella lopp, men det är de olympiska spelen 1924 i Paris som blir den ultimata konfrontationen. Trots oddsen mot sig kvalificerar sig Eric, som tror att Gud kommer att ge honom rättfärdigelse, till OS till stor del på grund av sina rankingplatser inför spelen. Under spelen skiljer sig Eric och Harold markant i deras tillvägagångssätt och hur de hanterar sig själva. På sina egna sätt 'rebellerar' Harold och Eric tyst mot vad de anser vara de 'bojor' som större delen av samhället och deras kollegieklass har lagt på dem, Harold som vill göra just det genom att gifta sig med en petit blondin vid namn Sybil Gordon, paret som har dejtat öppet trots Harolds preferens för att hålla det hemligt, vilket visas av att han har en bild av dem tillsammans gömd bakom en bild av en annan potentiell flickvän som han aldrig kunde gifta sig med. - Medan Eric, som vill ära Gud i sina handlingar, vilket inkluderar att inte tävla på sabbaten, till slut springer i det som blir en kvalificering för honom till 100 meter sprint i OS. - Det får dem alla - Erics syster Jennie, Sybil, som han till slut väljer att 'vanära', och Eric själv - att undra om hans ståndaktighet i sina övertygelser i praktiken har satt honom på väg mot undergång eftersom han riskerar att inte få åka till OS alls.

Även om Erics valda löpdistans är 100 meter i OS, vet han att för att hjälpa honom uppnå sitt mål att tjäna Gud kommer han troligen att behöva tävla på 200 meter också.

På råd av Harolds löpcoach bestämmer han sig för att prova på 400 meter som träning för 200 meter. Hans sprintinsats på 400 meter loppet på det gamla olympiastadionets sinterspår varar i 57,2 sekunder, en tid som står som det långvariga olympiska rekordet fram till 2008. Vid tillfällen ser det ut som om Eric kommer att besegra de starkt favoriserade amerikanerna, då världens sprintmakter Tom Paddock och Jackson Scholz, medan Eric fortsätter att kämpa sig fram trots jämförelserna med en anka i rytm, hans större fallenhet för kortare distanser och hans brittiska resurser.