En grupp ståuppkomiker, komiska skådespelare och komiska filmskapare intervjuas individuellt om olika aspekter av yrket, särskilt i relation till deras privatliv. Fråge- och svarsområdena inkluderar: förhållandet till sina föräldrar i förhållande till deras komedi; varför de valde vad som är en naturlig barnslig väg att söka uppmärksamhet som karriär; när och/eller hur de upptäckte hur komedi egentligen fungerar; ruset eller högen av att uppträda; behovet av offentlig beundran; de komiker de beundrade tidigt i karriären och vilket material de kan ha stulit från andra komiker; när de visste att deras komedi hade mognat till professionell nivå; känslan av att "bomba"; förhållandet till kollegor, särskilt i jämförelse med relationer till icke-komiker; och processen att lägga ner otaliga timmar. Den slutliga frågan som ställs till dem är: måste man vara olycklig för att vara rolig?